Jag skriver för att berätta att jag brottas med det dåliga samvetet varje gång jag passerar dig. Ja, varenda en av er. Jag har inte den tjockaste av plånböcker men jag har ändå så otroligt mycket mer än vad du har. Jag tänker ofta att jag borde lämna en slant eller två, men vem av alla er ska jag ge den till och när? Skulle jag börja ge en slant till nån så skulle jag må dåligt över att du om hörnet inte får något. Så vill jag ge även dig en slant. Och dig. Och dig. Får inte glömma dig heller ... Har jag gett en gång så vill jag ge även i morgon. Dessa tankar brottas jag med varje gång jag passerar.
Jag läser någonstans att det är bättre med en slant till en tiggare än ingen slant alls. Och drabbas av ännu sämre samvete. För jag håller ju med. Det är ju mer solidariskt att dela med mig till en än behålla allt själv. Men vem ska jag ge till. Återigen hamnar jag i dilemmat ovan.
Därför blev jag så glad när jag läste Horisont, nyhetsbrev från Stockholms stift, att Svenska kyrkans internationella arbete i samarbete med Kirkens nödhjälp i Norge kommer under tre år samla in pengar till ett socialt center för romer i nordöstra Rumänien. Jag ska skänka en slant, ja kanske flera, anpassad till min plånbok dit. Även om det inte hjälper just dig, kära tiggare, så tror jag att mitt samvete kommer att kännas lättare, och jag kan fortsätta att dela med mig av glädje och skratt när jag och barnen passerar och vinkar till dig. För glädje, skratt och kärlek det har jag av överflöd. Det delar jag med glädje med mig av, och det är lättare att dela med sig om jag slipper lite av det dåliga samvetet över det jag inte (kan) delar med mig av.
Om du också vill vara med och stödja projektet, ange projektkoden P 220 - Stöd till romer i Rumänien på inbetalningen till PG 90 01 22 - 3 eller BG 900 - 1223
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar